Personligt möte med Einar Marcus Palm.
Nedan utspelar sig en halvtimmes samtal på ett café med frilansjournalisten Marlene Fransson. Det är November 2005.
-Vi ses på ett café i vasastan nära där Marcus bor.. På första frågan vad han själv tycker är hans signum så svarar han: "När något jobbigt händer, tänker jag "Fy fan vad det här var surt." i max fem minuter, sedan går det över."
Marcus Palm är ståuppkomiker, skådespelare, speaker och dubbare. Han säger sig vara född optimist och ser det som en fördel i den bransch han arbetar i, då man måste kunna ta nederlag med en klackspark och gå vidare.
Fann styrka i humorn
- Fan vad stark du är, sa den tioårige pojken till killen som just knuffat honom till marken.
Denna händelse utspelade sig under en skolrast när Marcus Palm gick i mellanstadiet. Han blev retad för att han var smal och kallades för "spinkig". Istället för att börja gråta och bli rädd när han blev knuffad sade han den frasen och fick uppmuntrande skratt från de andra eleverna. Efter det var det ingen som tyckte det var roligt att retas med honom längre, han tog inte åt sig av vad de sa. Antagligen har denna händelse redan i så tidig ålder påverkat Marcus till den optimistiska och positiva människa han är idag. När han var åtta år skiljde sig hans föräldrar. Det upplevde han inte särskilt jobbigt just då.
- Jag brydde mig nog bara om den som köpte mest godis till mig, i den åldern, säger han och skrattar.
Tillsammans med sin mamma flyttade han från Göteborg till Charlottenberg i Värmland. Hans bror stannade kvar och bodde med deras pappa, men de höll stark kontakt ändå och sågs så ofta det fanns möjlighet. Ödet gjorde att de flyttade tillbaka till Kungsbacka efter 2 år. Detta innebar att Marcus fick byta skola flera gånger. Detta var inget hinder för honom. Istället för att bli inåtvänd och osäker, blev han stark och snarare utåtriktad. Han använde sin humor för att snabbt få uppmärksamhet och på så sätt komma in bland kompisar, som en skyddsmekanism beskriver han det. Uppväxten tillsammans med sin mamma var kärleksfull och mycket bra, ibland till och med för bra.
- Om kärlek kommer som ur en vattenkran blir det svårt att ta emot den på en och samma gång. Det är lättare om den kommer som spridda skurar. Iallafall om det är kärleken från ens mor vi pratar om, säger han.
Han upplevde att hans mamma ville att alla skulle känna sig älskade genom att hon bara gav och gav, men det saknades en lyhördhet som kunde styra när det var för mycket eller när lyhördhet behövdes. Detta har gjort honom till en kräsen och principfast människa vid val av umgänge, då han blivit trött på människor som inte lyssnar, som saknar medkänsla och respekt. Detta både vad det gäller vänskapsrelationer och kärleksrelationer.
- Jag trivs väldigt bra som singel men dyker den rätta damen upp i mitt liv så är jag inte rädd för att satsa helhjärtat, säger han.
Humorns teknik
Den 8 maj 1997 är ett datum Marcus sent kommer att glömma. Från att ha mimat till Eddie Meduza på fredagarnas roliga timmen i mellanstadiet, till att ha gått Nordiska teaterskolan i Kungälv började han inse att humor var hans grej. Efter att ha blivit uppmuntrad till att testa på Stand up comedy på ett skönt ungdomshak med perfekta förutsättningar fick han mersmak för denna konstform. Han fick höra mycket positivt om sitt uppträdande så nästa steg var naturligt för en optimist. Dags att ringa Norra Brunn..
- Jag sa typ "Hej, jag är tydligen väldigt rolig, har ni några tider?", berättar han.
Han fick tillåtelse att komma dit och köra ett program på åtta minuter och Adde Malmberg var huvudkomikern den kvällen. En nervös Marcus gick upp på scenen och körde sitt race men fick ingen respons alls. Det var helt tyst. Förutsättningarna var helt annorlunda. Alla va medelålders och förväntade sig att Adde Malmberg skulle köra en solokväll, och upp ur tårtan dyker Marcus Palm med ett ståuppmaterial som varken var genomarbetat eller som ens passade in på den målgrupp som satt i salongen.
- Det är klart att det föll ett litet vattenfall bakom ögat efter den kvällen, säger han och småskrattar lite när han tänker tillbaka på det.
I stället för att ge upp drömmarna om skådespeleri och ståupp efter motgången på Norra Brunn, blev han sporrad till att undersöka ståupphumorn.
- När man lyfter på locket till all humor så inser man att det ligger extremt mycket teknik och struktur bakom skämt och leverans. En riktigt svår konstform men det går att träna sig och man kan hela tiden bli bättre på allt. Ingen kan nog någonsin bli fulllärd komiker. Det vore ju dessutom tråkigt att nå taket. Kreativiteten skulle förmodligen stanna av helt och lusten att underhålla skulle försvinna.
- Till nittio procent är jag mig själv på scenen och till tio procent är jag artist, säger han. När det kommer till svårigheterna med att skådespela så tycker jag fortfarande att största utmaningen ligger i att kunna vara i stunden, i situationen. Fast man vet i manus vad som ska hända härnest. Den tuffaste utmaningen jag upplevt som skådespelare är att på ett naturligt sätt börja skratta hejdlöst på beställning berättar han.
Marcus har haft många olika komiker som hjälp på vägen, och en av dem är Babben Larsson som har jobbat med honom för några år sedan.
- Han är driftig som få och han har många åsikter som han inte är rädd att vädra inför andra komiker, säger hon. Marcus nickar instämmande när han hör detta och poängterar att han är väldigt ärlig. Det är också så han beskriver sig själv i tre ord: ärlig, optimistisk och entusiastisk.
Hur ser framtiden ut i dina drömmar?
Drömmen är ju att få fortsätta kunna leva på att göra det man älskar mest. Att sen kunna kombinera stand up comedyn med skådespel och annan form av humor är väl det ultimata. Tänk att varje år ha en huvudroll i två eller tre filmer, en fast roll i någon bra serie, två till tre engagemang i veckan... Jag är kompis med ödet, och som jag ser det, finns det alltid nån mening med allt som sker, säger han övertygande.
Marléne Fransson
Frilansjournalist
ÖVRIGA FAKTA:
TJÄNAR: Så jag kan njuta av livet
NÄR JAG ÄR LEDIG: Äter god mat, partajar, umgås, skrattar, skriver, läser, tränar
ÄTER GÄRNA: Taco´s, Pasta, kyckling, köttbullar - samt hos mitt favvoställe China Paradise...
DRICKER GÄRNA: Riojaviner, Sambucca med vatten, Vodka lime med sprite och det jag inte kan leva utan, CIDER - kolsyrad dryck är en gåva från övre makter...
LÄSER: Skönlitteratur, Om känslans intelligens, historia, manus, facklitteratur.
LYSSNAR PÅ: Mina vänner
TITTAR PÅ: Väldigt mycket film. Wsop-finaler, serier som Vänner, Seinfeld och David Letterman.
KÖR: Gärna bil - fort!, men i stan - en röd gubbcykel.
KLÄDER: Inte alltid..
SOVER: Ofta mer än 7 timmar
GRÅTER: När jag är förkrossad
ÄLSKAR: Att vara med de människor som jag känner stark samhörighet med. Allt som får mig att njuta av livet. Trygghet. Kärlek. Galenhet. Spirituella möten.. Samt att DUBBA Beck och dricka partyvin!!
HATAR: Trivs inte bland människor som saknar lyhördhet
Vilket är ditt favoritord?
Samhörighet!
Vilket ord tycker du minst om?
Idiot..
Vad går du igång på?
Skratt! En kvinna med humor. Att ha en passionerad o givande relation.
Vad blir du avtänd av?
Falskhet. Människor som saknar empati.
Vilket ljud älskar du?
Vattenbruset på sjön
Vilket ljud hatar du?
Högt skrällande väckarklocka!
Vilken är din favoritsvordom?
Fan i helvete!!
Vilka yrken skulle du vilja pröva på ett tag?
Rocksångare, Åklagare, och Kriminalare..
Vilket yrke skulle du helst slippa?
Obducent
Om himlen existerar, vad vill du höra Gud säga när du kommer dit?
”Du har levt väl och gjorde bra val i livet. Välkommen!”
