Rio.......
Efter bara några timmar i staden kändes det som om man acklimatiserat sig. Rios puls slår en i rakt i ansiktet och man känner sig direkt som tonåring igen. Sola inte mer 30 min första dagen. Ett tips jag fick innan jag åkte, men likt förbannat ligger man kvar stoiskt under parasollen och tänker ”Bara en minut till”. Andra dagen kändes min kropp som en stekbräda. Fötterna svullnade upp och axlarna sved. Borde bada i filmjölk nu och sen ta på mig solskyddsfaktor 100. Jag lär mig aldrig. Suck.
Fast egentligen ska jag bara hålla käften. Här är verkligen allt så fasansfullt vackert. Alla intryck är så positiva. Det tar aldrig slut. Värmeböljan drar förbi i vinden och smeker dig över hela kroppen konstant. Man ler. Man skiner. Ögonen strålar. Rio är bra för själen.
Hit har folk vallfärdat i årtusenden med längtan efter ett behagligt avbrott i den annars kanske gråa vardagen. Jag har varit här en gång tidigare för tre år sedan för att fira nyår. Det var en upplevelse kan jag säga. Ca 2 miljoner människor hade hittat ner till Copacabanastranden. Nästan alla var vitklädda. En rätt skön vy om man säger.. Kontrasten till att stå i tjyvkalla Svedala och skåla med champagne utan handskar har absolut sin charm men jag måste säga att strandparty är mer min grej.
Minns så tydligt det första jag reagerade på. Det som skiljde sig så enormt från den klassiska mentaliteten i Sverige. Människorna här mötte varandra med ögonen och kunde till och med haspa ur sig ett ”hóla” - just för att man råkade mötas med blicken. Man ser varandra och synliggör för att man vill – inte för att man måste. Säger man hej till en främling på gatan i Sthlm får man långt ifrån samma gensvar. Ögon som replikerar nåt i stil med ”Va fan glor du på” – . Trist. Därför blir jag på extra gott humör här.
Rio har en rik kultur. Mest kända byggnationen är som bekant magnifika Jesusstatyn Cristo Redentor i Corcovado. Ovanpå ett 704 meter högt berg i södra delen av staden reser sig den 38 m höga statyn. Mäktigt som fan.
Förra gången jag var här bodde vi 50 meter från Copacabana Beach. Ett klockrent val om man gillar sol, hav och strand. Att sitta och ta sin brunch på en av Strandens restauranter längs Avenue Atlantica med en makalös utsikt är lite som balsam för själen. För att vidga sinnena valde vi denna gång att installera oss i stadsdelen Ipanema.
Bara 4 min från vårt lägenhetshotell har vi den fina sandstranden med aldrig sinande vågor som sköljs in. Jag är något av en badkruka normalt sett och har inte kunnat njuta av ett dopp om inte temperaturen är över 22 grader. Mesigt. Jag vet, men jag är en bortskämd livsnjutare. Igår var det säkert 26 grader i vattnet. Jag kastade mig ut och bara låg där o flöt som en fuktig korktunna.
Detta är meditation mina vänner. Här får man perspektiv på livet. Det är ofta i sådana här situationer som jag slås av hur mäktig vår jords skapelse är. Till skillnad från att vara hemma i underbara Stockholm där jag normalt hänger i mitt egna paradis, så märker jag hur jag gång på gång njuter fullständigt av att bli påmind över hur vacker och stor vår skapelse är.
Jag mår bra av att resa runt i andra kulturer för o bättra på mitt perspektiv över livet och dess oförutsägna framfart. Det är lite lustigt egentligen. Vi är inte 100% på vart vi kommer ifrån eller vad som finns en miljard mil bortom planeten Pluto. Vi bara är här, och är tilltänkta att leva och må bra. Försöka göra kloka val som gör vår värld och sfär till en bättre plats att bo på. Visst fan blir man då förvånad när folk väljer att se negativt på sin tillvaro istället för att lägga allt krut på positiva tankar och försöka utvecklas till max på vägen mot graven.
Trots all värme saknar man ju pokern. Rio är verkligen ingen pokerstad. Vi frågade runt lite och en trevlig prick tipsade om ett riktigt skumt ställe 20 min utanför Rio. Ett slags undergroundkasino med enbart poker och några Jackvegasmaskiner. Hur sjukt lät det? Man har ju sett ett par svartklubbar genom åren men inte fan har man Jack Vegasbanditer som står och låter. Vem spelar på dom liksom förutom Jack Hansen (internskämt lol). Hur som haver tyckte vi det lät sådär och siktade pokerögonen mot Vegas istället. Vi ska ju invadera L.A och Las Vegas om drygt en vecka. Då jävlar ska vi visa grindarna vart det blå skåpet står så att säga :)
Rio avslutades igår kväll – en lördag i Lapa. Rios helt galna grannstad. Det är ta mej fan samba precis över allt. ALLA dansar. HELA TIDEN. Pulsen är så skön och man rycks med och kan inte sluta torka bort flinet på läpparna över all go energi som människorna sänder ut. Den mörka delen av Rios kultur liksom pressas undan och skönt är väl det nånstans för det är många som har det svårt här. Fattigdomen är extremt utbredd och ibland hugger det till i magen när man får intryck som är lite väl starka. Gick t ex förbi en äldre krake som bara hade lagt sig ner mitt på gatan och intagit sovställning. Ingen skön syn direkt och detta ser man som standard dagligen.
Nåväl – jag lämnar er med massor av intryck från Rio som kommer förbli en favoritstad. Hit kommer jag definitivt tillbaka.
/Marcus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar