Året är 1999. Cirka två år efter att jag börjat giga som ståuppkomiker kände jag att inspiration behövdes och tog en flygkärra över till Comedyns Mecka, Los Angeles. Nu 11 år senare har inte mycket förändrats. Självklart hade vi planerat ett besök på Comedy Store som är en av dom äldsta ståuppklubbarna i världen. Denna kväll hade de radat upp ca 20 proffskomiker som fick en kvart var. Det som är kul med detta är ju att alla får köra sitt best of-material. Folk kan komma från kl 19 och bara köra en 2-drink-minimum som förfest o sen ge sig ut i nattens partypuls. Eller så sitter man från 19-01 o ser allihopa. Sist jag var här dök Steve Martin upp o överraskade med sin oanmälda närvaro. Sånt e ju förbannat kul. Nån superstar blev det tyvärr inte denna afton. Jag har ju sett i princip all comedy som går o se genom åren. Därför är det extra kul o se nyare komiker live som inte slagit igenom än men som håller en proffsnivå. Många var som man säger tekniskt skickliga men det fäste varken på mig eller Anders. Jag vill ha uppriktig Stand up som kommer från hjärta eller smärta. Alla hade bitar som var roliga men inte en enda var i närheten av tex Johan Glans när han är som bäst.
Dag 2 ville jag upp och kika på utsikten. Ni vet, Hollywoodskylten. Den kanske mest kända symbol för amerikansk film. Normalt sett stoltserar den ju i bergen ovanför Hollywood. Det gjorde den nu också – men inte med texten ”Hollywood” - utan ”Save the Peak”. Det visade sig att det är fullt krig mellan markägarna och en grupp kulturförsvarande aktivister. Ryktet gick att ägarna vill sälja markområdet skylten står på för ca 12 miljoner dollar. Dom som har lagt bud på att köpa marken vill bygga ett gäng lyxiga Mansions a la Hugh Hefner. För att ”förhindra” detta satt stora jättebokstäver över originalskylten. (se bilden) Ska bli intressant o följa utvecklingen.
Trots att L.A bjuder på mycket kultur och utbud av nöjen kände jag spontant att det var pokern som lockade mest. Vi har ju varit ute på resa sen den 1 februari nu. Anders hade tidigare varit på Commerce Casino och jag tyckte det lät helt rätt att åka dit direkt från flyget. Vi slängde i oss lite käk och sen blev det grind, grind och lite mer grind. De amerikanska spelarna vi träffade på bordet var överlag trevliga. Det var typiska grinders med säckiga byxor, utslitna tröjor och mörka glasögon.
Reglerna vid bordet fick oss däremot att förvirras. Dealern tar in den lilla blinden i potten preflop. När det är din tur att agera har du ju tomt framför dig och om du är det minsta ofokuserad kastar du såklart in summan av BB igen om du vill syna varpå dealern korrigerar dig och skjuter tillbaka överskottet du redan betalat. Rörigt som fan gentemot i Sverige där du synligt kompletterar din lilla blind till vad som är satsat. Sen var det helt ok att visa upp sin hand innan bordet hade agerat klart??
Även stringbet verkade vara helt ok. Jag och anders fick helt enkelt ta seden dit vi kom och när vi adapterat reglerna fortsatt vi nöta vidare. En efter en refillade på bordet efter normala utdragningar men våra händer fick märkligt nog stå denna natt.
Vi hade alltså en bra start i L.A och tog nu fart mot Vegas. Anders propsade på att visa mig Route 66. Det lät ju cool och varför inte? Anders är en vagabondare, en resemästare. Han har varit jorden runt flera gånger och bott på alla världens hörn. Han är en upptäcksresande, med en jävla massa humor. Han ljuger sällan om upplevelser. Problemet var bara att denna väg knappt längre finns utskriven på kartan. Utan att överdriva tog det drygt två timmar för oss att hamna på den efterlängtade ökenvägen mot Vegas. Efter att vi hade stannat på 5 ställen för att fråga om vägen dit är vi typ vilse igen. Vi undrar: hur svårt ska det vara att skylta nåt som är så legendariskt? Tillslut stod vi vid ett rödljus och Anders vevade ner rutan o frågade bilen brevid. ”Route 66… Where the fukk is it?”… Då svarar dom instant: ”Ur on it sir”. LOL – Jag kände på mig att vi skulle kastat in en GPS. Denna transportsträcka mitt ute i nevadaöknen var hursomhelst en jäkla cool upplevelse.
Table Captain:
Man kommer till Vegas som pokerspelare med hopp om att händer ska stå. Att pokerrummen är fulla av berusade turister som har svårt att hitta vik med sina drömhänder trots att brädan visar att dom är tokslagna osv. När man kliver in i de enorma rummen blir man glad och lite spänd. Spänd på ett bra sätt – som inför ett ståuppgig. Man är sugen att gå in o bemästra och dominera. Jag och Anders analyserade mitt spel efter första natten och vi kom fram till att jag likt en roll kliver in i en karaktär. En pratig, glad, kontaktsökande, lurig grinder som ständigt byter växlar i såväl betningsmöster som att variera mina attacker och spela passivt aggressivt. En ofta vinnande stil som passar mig perfekt. Jag intar ”mr comedian” och försöker bakom mitt smattrande skaffa information om vad dom har för spelstil och händer. Bli ”kompis” med spelarna runt bordet. Det är inte så fult som det låter. Det är roligare o spela med folk som har konversation på bordet utöver Call – raise – all in & fold. Sen är det ju vansinnigt vackert att se att man med några blickar och lite acting kan få motståndaren att syna eller folda beroende på vad man önskar.
Fick in en obönhörlig fart och rutinen gick till på följande sätt. Varje gång en ny dealer kom till bordet så presenterade jag mig som ”marcus from sweden, welcome to the table sir…” med ett fett leende och tipsade 2 doll direkt. Kontakt etablerad. Sen sa jag – ”no problem sir, we work in a team”, och klappade dealern på axeln varpå bordet oftast skrattade och en skön energi skapades.
Varje gång det va limp till mig höjde jag 4-5 ggr blind som standard. Oftast rund-fold till mig men efter 1 timma av samma bullie-spel började jag få upp potterna till iaf 3-4 syn. Hade bra kortsnitt och träffade fint och allt gick vägen. Min käft glappade värre än när jag ståuppar. Stämningen är perfekt. Stacken byggs upp och man ser hur andra kämpar efter att hålla potterna nere.
Någon reraisar plötsligt 59 doll pre – jag tittar direkt över o säger att jag inte kan slå hans kungar o viker, varpå killen visar upp KK. Det är nästan löjligt lättläst och jag vet att känslan kom i min kropp starkare än på länge. ”Tänk om det alltid va så här”. Men så är det ju inte.
Det svåra är ju att behålla sinnesstämningen när 2 outarna är framme på river efter att man lastat allt man har på turn med t ex nötstege. Man vet att man har dom. Det är för dyrt och för dumt att syna och hoppas på en 3 outare. Men dom gör det och man ler men 1 % i magen känner på sig att nåt skit är på gång. River visar parad bräda och dom har satt rivrad kåk från lägsta tvåpar.
Känslan kan liknas vid Mexican bull poker som Anders gick igenom i förra krönikan. Du har nöten men när du blir utdragen släpper de in en fullständigt vansinnig tjur som stångar dig till månen. Man känner sig rapead och orättvist behandlad. Frågan är om känslan någonsin kommer försvinna. Tror inte det. Jag har ofta tänkt på att man skulle vilja ställa dåliga spelare inför rättegång för dåligt spel!
Pokertribunalen i Haag.
Igår på Venezian här i Vegas tog vi en turnering för o känna på motståndet. Klassisk freezout med 7.5k startstack. Tre limpar på 200 blinds. Stackarna ligger på runt 7k. En kille slår upp med AQ suit. En ryss reraisar som mitt-pos med 2,4 off. AQ synar. Floppen kommer regnbåge 2 A Q. Ryssen betar ut 500 och AQ reraisar 3k för o ta hem skiten direkt. Ryssen synar. Turn 3. AQ är all in och Ryssen synar blixt och sätter hela sin turnering på spel. River à 5 för att ge mongot stege. Alla suckar o mumlar runt bordet. Ryssen ler o säger – Grumpy table huh? AQ reser sig med uppgivenhet och ilska i kroppen. Man ser att han mår som en säck med skit. Ryssen ler igen o skakar på huvudet och samlar ihop första uppdubblingen.
Nästa hand höjer han upp 450 med 6d 3d. En reraisar till 2300 – En tredje går all in 4000. Vad gör ryssen? Han ser ”värde” och synar varpå initialraisarn går all in för 8000 doll. Nu är ryssen enligt honom själv ”comittad” och tar syn med ca 11 000 bakom.
Händerna visar AA och 99 mot ryssens 63. Floppen är A 82 med två ruter. Ingen annan har ruter och alla vet vart det bär. AA med sitt set sitter o hoppas på att bordet parar sig. Ryssen ställer sig upp ogenerat och skriker ”Diamonds!!!”. Turn klöver 9 och river blir såklart ruter 10.
Varför jag tar upp detta här är för att det är intressant att prata om rent mentalt. Hur gör man för att hantera mongon vid bordet? Man vill ju ha hans/hennes syner men allt för ofta känns det som om dumhet belönas.
Skulle man anmäla denna ryss till pokertribunalen i Haag där han måste försvara sig själv och sitt makalösa spel hade straffet blivit 58 års isolering för förräderi eller skenavrättning. Jag är osäker på lagtexten. Men han slutar inte där. Han fortsätter och han vinner varje pott i 25 min med sämsta handen utan undantag. AK höjer upp 8 ggr blind. Alla viker till Ryssen som glatt synar med Q2. Floppen är 10 10 3. Ryssen betar ut 2500 – ak all in 4900 och ryssen har tydligen värde igen och synar – turn river 2 Q. Finns rättvisan?
Sen hittar jag AJ och höjer upp halva min stack. Alla viker fram till honom som blixtsynar. Det kommer A 8 10. Jag är all in. Han synar me A 2 och turn 8 river 8. Chopp chopp. **morr**.
Han fortsätter le och slår ut en till med sitt skitspel och nu sitter 8 andra och undrar vad för typ av poker han spelar. Han e fullständigt nykter och jag började ana att han var en highstakesgrinder som tappat typ 800 000 doll igår och bara hade kvar till inköpet av denna kvällsturre. Kanske han spelade i ren tilt? Hur mår sånna spelare? Har dom råd? Har dom kul? Uppenbarligen. Vann han? Skulle inte tro det. Anders kom ITM när det var 18 kvar av 180 och nån ryss satt inte kvar där 4 timmar senare. Det kändes så enormt skönt o höra.
Varför känns det skönt? Har ni haft den känslan? När man tittar tillbaka på hur en turnering gått på nätet eller live?.. ”hoppas inte den jäveln kom ITM…” hahaha.. Det kanske är ok att känna så. Att hantera otur mot turnissar är kanske nöten för att psykiskt överleva den press som poker ibland utsätter en för. Nu tar vi break från pokern 7 dagar. Välbehövt. Nästa stop Tokyo.
Over and out från Mackan Palm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar